Miller, Benjamin kap 1

Why some regions are peaceful and others are not Genom att närma sig frågan om krig och fred från ett regionalt perspektiv kan vi få ny insikt som annars är dold. Teorin ska förklara varför vissa områden är mer krigsdrabbade än andra. Förklaringen är baserad på tre nyckelkoncept: stat, nation och det internationella systemet. Den specifika balansen mellan stater och nationer avgör om det är hett krig eller varm fred och det internationella systemet avgör om det är ett kallt krig eller kylig fred. Millers förklaring kombinerar och integrerar globala faktorer tillsammans med regionala faktorer i en enda teoretisk konstruktion. Ofta behandlas teorier om krig och fred separat men författaren menar att det är viktigt att tala om dem tillsammans för att få en fullständig förståelse. Teorin bör förklara övergången från krig till fred inom samma regioner men vid olika tidpunkter och variationen hos regioner med tanke på deras krigs- eller fredstillstånd under samma tidsperiod. För att kunna utveckla teorin har två frågor besvarats först: vad är de substantiella orsakerna till regionala krig/fred och är orsakerna på global/system-nivå eller regional/inrikes-nivå?State-to-nation balanceDen underliggande faktorn till om ett område är krigsdrabbat eller inte. Utgörs av graden av överensstämmelse/likhet mellan uppdelningen av regionen i territoriella stater och de nationella ambitioner samt politiska identifiering av regionens befolkning. Balansen refererar även till utbredningen av starka vs svaga stater i regionen. Det finns en state-to-nation obalans när det saknas överensstämmelse mellan stater och nationella identiteter och när vissa stater är svaga. Obalansen är det som ger den grundläggande motivationen för krig, därför blir vissa regioner mer drabbade än andra. Gemensamt problem för realism och liberalism:de förbiser den politiska kontexten av regionala krig, speciellt gällande nationalism, territorium och gränser. De ser nation-stat som enad på det viset att stater och nationer är identiska och använder därför termerna som synonymer. Detta kan stämma i vissa delar av världen (Amerika/Västeuropa) men ser helt olika ut i andra delar (Balkan/Africa/Mellanöstern). Variationen mellan stat och nation spelar stor roll när krig eller fred ska förklaras. Stater är nyckelaktörer i det internationella systemet samtidigt som nationalitet är den främsta politiska identifikationen.

Egna tankar Men om det handlar om state-to-nation balance hur förklarar han då stabiliteten i Europa? Visst att det är lätt att se en gemensam identitet här men bör då inte ett mer och mer integrerat samhälle bli mer och mer krigsbenäget eftersom nationaliteten inte överensstämmer med staten? Var den europeiska nationaliteten "mindre" vid 1:a och 2:a VK än vad den är idag? Vad är starkast: regionalt hett krig eller global kallt krig/kall fred om dessa ställs mot varandra?Behöver han specificera vad som räknas som en aktör? Utomstående aktörer eller typ tredje part räknas inte med (IS).

Efter Kalla kriget Fokus har skiftat från industristater till avlägsna regioner och sönderfallande stater. Lokala konflikter kan leda till massiva flyktingströmmar som i sin tur leder till anti-invandringsextremism och kan innebära politisk instabilitet i ledande stater (så som Tyskland). Efter Kalla kriget har det skapats större variation i regioner gällande krig och fred. Områden som förr var mycket krigsdrabbade blev fredliga och vice versa. (Balkan, Azerbaijan vs Armenien, men samtidigt även fredsprocesser mellan afrikanska länder och mellanöstern-länder)

Hot/cold war and peace Hett krig: motståndarna beskjuter varandraKallt krig: krig kan bryta utKall fred: konflikten är reducerad men ej löstVarm fred: risken för bruk av våld mycket liten Miller gör skillnad på olika faktorer, nämligen globala/system och regionala/inrikes. De globala faktorerna kan endast orsaka kallt krig eller kall fred och de regionala faktorerna kan endast orsaka hett krig och varm fred. Balansen mellan stat-nation är det som avgör hur troligt det är att krig kommer att bryta ut i en viss region. Obalans - mer realistiska teorier, balans - mer liberalistiska teorier.

Förslag 1: Regionala/inhemska faktorer ger heta/varma utfall; globala faktorer ger kalla utfall. För att det ska ske en förändring från kallt till varmt måste något förändras på den regionala/inhemska nivån. Utomstående eller globala faktorer kan påverka men ej skapa. (s. 14-16) Förslag 2: Stat-nationsobalansen är den underliggande faktorn till regional krigsbenägenhet. Obalans kan skapa missnöjda grupper som orsakar irredentism eller secession. Irredentism hotar den territoriala integriteten för grannar och intensifierar säkerhetsdilemmat i regionen. Secession skapar inbördeskrig vilket ger en chans för externa interventioner som kan leda till regionala krig.

Realism kan inte förklara skillnader i krigsbenägenhet i regioner som befinner sig i anarki. Liberalism kan inte förklara variationerna i krigsbenägenhet mellan icke-demokratiska regioner. Båda teorierna missar den politiska kontexten av regionala krig, alltså aktörernas motivation till varför de går till krig. Ofta relaterat till nationalism, territoriet och gränser. The international society perspective förklarar bäst de grundläggande bakomliggande orsakerna till variationer i krigsbenägenhet. 3 nya post-neorealistiska teorier har kommit som ger ett viktigt bidrag till debatten. The territorial thesis, the revisionist state och ethnic conflict.