EU:s politiska system 1-5

Inledning Politik inom EU formas i samspelet mellan institutioner med bestämda roller och befogenheter.Mellanting mellan internationell organisation och stat. Påminner om en federal stat på grund av uppdelningen av beslutsbefogenheter på en central och nationell nivå. Har dock inte monopol på legitimt våldsutövande eller rätten att ge sig själv nya befogenheter.Politiskt system Politiska aktörer som försöker uppnå sina intressen genom det politiska systemet (medborgare, företag, intressegrupper m.fl.) Politiska institutioner för kollektivt beslutsfattande Politiska beslut med inverkan på fördelningen av resurser och värden bland aktörerna Liknas vid en politisk produktionsprocess, aktörernas intressen är politisk input, institutionerna är det politiska maskineriet och besluten är politisk output.Centrum för lagstiftningsprocessen: kommissionen, parlamentet och ministerrådet samt domstolen och Europeiska rådet. Lagstiftande, verkställande och dömande befogenheter. EU:s regler går före nationella lagar.

Institutionerna Det politiska maskineriet, utgör kärnan i EU:s politiska system Omvandlar intresse till politik Maktbalansen emellan påverkar graden av inflytande och vem som kommer till tals De mest centrala politiska institutionerna är Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd (ministerrådet, rådet), Europeiska rådet och EU-domstolen. EU:s institutionella triangel: kommissionen, parlamentet och ministerrådet eftersom de är de mest centrala institutionerna i lagstiftningsprocessen. Uppgifter (s. 15)Kommissionen - förslag till ny lagstiftning, verkställande och övervakandeParlamentet - medverka i lagstiftningen, fastställa budgeten och granska kommissionenMinisterrådet - beslutar om lagstiftning, samordnar medlemsstaternas politik och vissa verkställande uppgifterEuropeiska rådet - drar upp riktlinjer för samarbetets inriktning, samordnar medlemsstaternas politik, kompromissar i svåra och konfliktfyllda frågorDomstolen - tolka fördragen, avgöra juridiska tvister med EU-rättslig innebörd 

EU:s historiska utvecklingFrån EU:s skapande för cirka 60 år sedan har utvecklingen präglats av två parallella processer. Samarbetet har fördjupats eftersom de gemensamma institutionerna fått större befogenheter och politikområdena vidgats. Den andra utvecklingen är att EU har vidgats eftersom allt fler stater anslutit sig. Sedan mitten av 90-talet har tre parallella processer präglat EU: medlemsskapsförhandlingar gällande Öst- och Centraleuropa, institutionella reformer för att anpassa EU till fler medlemsländer och införandet av gemensam valuta. Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951. Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 1957. EEG-fördraget (Romfördraget) innebar gemensamma tullar, fri rörlighet inom gemenskapens gränser, gemensam politik inom jordbruk, fiske och transport. Sverige motvilliga att gå med eftersom samarbetet var allt för långtgående, Erlander menade i sitt tal att ett medlemskap i EG var omöjligt på grund av både utrikes- och inrikespolitiska skäl. (Neutralitet, grundarna var alla medlemmar i NATO. Medlemskap kunde hota den svenska välfärdspolitiken eftersom vi hade högra ambitioner på det socialpolitiska området) Sverige skickade till slut en öppen ansökan eftersom man såg tecken på en förändring till ett mer vanligt mellanstatligt samarbete. (Luxemburgkompromissen, veto mot beslut som hotar vitala nationella intressen) Maastrichtfördraget 1993 innebär ett fördjupande samarbete i form av en ny organisation, EU. EU bestod av tre pelare, EG, mellanstatlig samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området samt mellanstatligt samarbete inom rättsliga och inrikes frågor (tull, asyl, invandring, polis) Sverige gick till slut med i EG (som nu bytt namn till EU) 1995.

Politiska processens formella strukturGrunden för EU:s politiska process utgörs av en formell struktur för hur medlemsstaterna och institutionerna ska förhålla sig till varandra. Kärnan i strukturen är EU:s fördrag. Fördragen - EU:s spelregler Formella kärnan Bestämmer vilka institutioner som existerar och vilka uppgifter dessa har Bestämmer vilka politikområden EU har rätt att fatta beslut inom Främst ramfördrag, slår fast de spelregler som gäller vid utformandet av gemensamma regler Fördragen inrättar fyra huvudsakliga institutioner  vid lagstiftning: kommissionen initierar förslag, parlamentet och ministerrådet behandlar förslagen och fattar gemensamt beslut, genomförandet vilar på medlemsstaterna men kommissionen och EU-domstolen övervakar.  Rättslig grund och lagstiftningsinstrument  Utgör grunden för lagstiftningsprocessen, alla initiativ sker med hänvisning till en artikel i fördragen för att bevisa att man bara fattar beslut på det område där man har rätt till det. Fem former av lagstiftningsinstrument Förordningar (bindande och gäller alla) Direktiv (bindande men kräver  ofta nationell lagstiftning, bestämmer vad som ska göras men inte hur) Beslut av rådet eller kommissionen (bindande för dem de är riktade till) Rekommendationer (ej bindande) Yttranden (ej bindande)

EU:s lagstiftninsprocedurerDet ordinarie lagstiftningsförfarandet Kommissionens laginitiativ - konsultationer Parlamentets första läsning - utarbetar ståndpunkt, förslag på ändringar. Rådets första läsning - om rådet godtar de ändringar parlamentet föreslagit godtas lagstiftningsförslaget, annars utarbetas en ståndpunkt som sänds tillbaka till parlamentet för en ny läsning. Parlamentets andra läsning - Om rådets ståndpunkt accepteras antas lagförslaget annars faller lagförslaget. Ett tredje alternativ är att göra ett tillägg till förslaget som kommissionen får yttra sig över. Kommissionens eventuella revidering - Accepterar eller avstyrker det eventuella ändringsförslaget. Rådets andra läsning - Om rådet accepterar parlamentets ändringar antas lagförslaget, annars sammankallas en förlikningskommitté. Förlikningskommittén - medlar mellan rådet och parlamentet för att nå en överenskommelse. Om man når en överenskommelse går lagförslaget vidare till en tredje läsning annars faller lagförslaget. Parlamentets och rådets tredje läsning - tar ställning en sista gång. Det särskilda lagstiftningsförfarandetBetecknar de beslutsprocedurer som avviker från ordinarie lagstitningsförfarandet. Hit räknas samrådsproceduren, samarbetsproceduren och samtyckesproceduren. Behandlar polisiära, civilrättsliga och medborgarskapsorienterade frågor.Sverige i EU:s lagstiftningsprocessDen svenska regeringen tar emot förslaget till ny lagstiftning av kommissionen och vidarebefordrar det till riksdagen. I riksdagen diskuteras det i EU-nämnden och i fackutskott. Sedan utreds det av regeringskansliet med berörda departement. Efter samråd mellan regeringen och EU-nämnden slås en svensk ståndpunkt fast och tas med till ministerrådet.

Informellt inflytandePolitiska nätverk

EU:s involveringExklusiv EU-kompetens - enbart EU har rätt att fatta beslut. Till exempel inom handelspolitik, monetär politik, konkurrenspolitik, tullunionen.Delad kompetens - EU tillsammans med medlemsstaterna fattar beslut om bland annat den inre marknaden och miljöpolitik.Samordning och stödjande åtgärder - EU bistår medlemsstaterna i frågor om hälsa, kultur och försvarspolitik m.m.

Intern politik  Överstatlig karaktär - EU:s överstatliga institutioner utför självständiga funktioner. Politiken mellan och inom medlemsländerna Tjänar tre syften: Reglering - positiv reglering innebär införandet av gemensamma regler på EU-nivån i form av förordningar och direktiv. Negativ reglering innebär borttagandet av hinder för handel, konkurrens och fri rörlighet över gränserna.  Omfördelning - distribution av ekonomiska medel från en medlemsstat till en annan. Makroekonomisk stabilisering - gemensamma riktlinjer inom den ekonomiska politiken i syfte att uppnå en balanserad budget, låg arbetslöshet och låga räntor m.m. Finanspolitik (regeringen) och penningpolitik (centralbanker).  Extern politik Delvis överstatlig och delvis mellanstatlig (begränsad roll för EU). Relationer mellan EU och omvärlden Tre huvudsakliga områden: Handelspolitik - tullunionen gemensam taxa mot omvärlden. Biståndspolitik - minska fattigdom genom åtgärder, t.ex. inom demokrati, hälsa, mänskliga rättigheter och jämställdhet.  Utrikes- och säkerhetspolitik - svårt. Nato. 

Europeiska kommissionen

Budget Måste alltid vara balanserad Finansieras av tullar och avgifter, mervärdesskattebaserad avgift och BNI-avgift.  Utgifter är hållbar tillväxt, skydd för förvaltning av naturresurser, administration, EU som global partner och medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa. 

DiverseBeskrivs som EU:s motor och som den institution som verkar för det gemensamma bästa.Ska initiera nya regler och ny politik.Beroende av medlemsstaterna.Behandlar medlemskap.

SammansättningKommissionärerna (kommissionskollegiet)En från varje medlemsstat (27)Ansvarig för ett eller flera politikområden.Tillsätts i Europaparlamentet för en period på 5 år.Ordföranden utses med stöd av minst en kvalificerad majoritet av medlemsregeringarna och måste godkännas av Europaparlamentet. Ordföranden fördelar ansvar och uppgifter samt leder arbetet. Barroso, Portugal)Varje kommissionär har en kabinett som hjälp, fungerar som brygga genom att underrätta om politisk utveckling på alla områden. FörvaltningStörsta institutionen, 26 000Tjänstemän, sekreterare, tolkar, teknisk personal m.m.ArbetsformerVid utarbetandet av ett förslag engageras alla nivåer inom kommissionen plus några externa aktörer. Tjänstemän utarbetar det första utkastet och tar ofta hjälp av experter. Därefter skickas förslaget uppåt och godkänns av enhetschefen, direktören och generaldirektören. Efter det når förslaget kabinettet som ser till att det tas upp på kabinettchefernas veckomöte. Om utkastet accepteras tas det upp i kommissionskollegiet.

Funktioner och inflytande Initiativ till ny lagstiftning Genomföra den gemensamma politiken  Övervaka medlemsstaternas efterlevnad av EU-reglerna InitiativtagareDen viktigaste funktionen för kommissionen.Ensamrätt på lagstiftningsinitiativ men medlemsstaterna och Europaparlamentet måste gå med på det. Grönböcker och vitböcker.Fungerar som medlare i konflikter eftersom den anses opartisk.Verkställande organAdministrativa genomförandebeslut - Utfärdar administrativa och specialiserade regler som syftar till att genomföra den överenskomna politiken. Handlar om att fylla i detaljerna. Förvaltning av EU:s budget - kontrollerar att rätt nivåer används vid tullar och att medlemsstaterna betalar sitt nationella bidrag till EU-budgeten. Genomförande av konkurrenspolitiken - sker direkt av kommissionen.Extern representation och förhandling - För EU:s talan i internationella handelsrelationer, till exempel med USA och Japan.Fördragens väktareSamarbetar med EU-domstolen. Ländernas regeringar ansvariga för att EU-reglerna följs. Om nödvändigt ekonomiska sanktioner.