Lucarelli & Fioramonti

Kapitel 1 För att EU ska ha en chans att kunna implementera sin politik går det inte att undvika att ta förväntningar, bilder och uppfattning från resten av världen i beaktning. Externa bilder bidrar till att skapa den EU/ropeiska identiteten. Det som bestäms inom EU får även direkta konsekvenser i andra delar av världen. Hur andra aktörer uppfattar EU har stor påverkan på hur EU lyckas som en spelare på den internationella arenan. EU:s bild av sig själv är en ny (bättre) sorts internationell aktör som skiljer sig stort från de traditionella makterna eftersom de uppnår fred genom integration. Menar att en gemensam identitet för EU endast kan vara politisk, grundad i sociala och politiska värderingar vilket får européerna att känna sig som en politisk grupp. Det är också viktigt att det finns en Other att skapa sin identitet mot; igenkännande, särskiljning, märkning och gränser.

2. USA Politiska och ekonomiska eliter EU:s ledande medlemsstater är de viktigaste militära partnerna som USA har, EU är även en mycket viktig ekonomiskt handelspartner. Den ekonomiska och finansiella betydelsen kompletteras med den militära, främst från Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien. I officiella dokument fokuserar man mest på de ledande staterna inom EU och inte EU i sig, även Ryssland och Kina får mer fokus. Den amerikanska regeringen uppfattar att EU har en hög nivå av "actorness" (medlemsstaterna) och en viktig global aktör, främst en ekonomisk sådan. Profilen som säkerhetsaktör är dock inte helt irrelevant. Ser dock fortfarande Europa mer än EU och de betydande medlemsstaterna är viktigare. Ett starkare Europa ligger bara i USA:s intresse så länge Europa förblir politiskt och diplomatiskt underordnad USA. Finns tro om att en mer autonom ESFP (gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom EU) kommer att göra Nato svagare och göra det transatlantiska området osäkrare. Den privata sektorn ger EU en hög grad av "actorness" och EU är ensam den viktigaste aktören för alla industriella intressegrupper, två agrikulturella grupper, två servicegrupper, tre mediagrupper och en fackförening. Så länge nationellt monopol finns kvar kommer medlemsstaterna vara viktiga än EU.

3. Kina och Ryssland EU spelar en väldigt liknande roll för de båda länderna, den största handelspartnern och en viktig källa till direkta utrikesinvesteringar. Samtidigt utgör båda länderna stora utmaningar för EU:s ekonomiska utveckling och stabilitet. Till exempel Rysslands energiförsörjning (gas) och Kinas exportledda ekonomiska växt. Länderna är nyckelaktörer på den världsliga arenan och båda har en tendens att se på utrikespolitik med ett typiskt realistiskt perspektiv. Trots likheterna finns det en skillnad i hur de ser på EU som aktör. Public opinionPå grund av de olika ländernas politiska system är det svårt att få reda på "public opinion" men EU verkar inte vara speciellt känt. Hälften av medverkarna i en undersökning i Ryssland 2007 visste inte ens att Ryssland inte var med i EU. I båda länderna är majoriteten dock positivt inställda till EU:s roll i världen, än mer så än i USA och Nato. Båda länderna verkar även hålla med om att det finns en kvalitativ skillnad mellan EU och USA. Ingen av länderna tycker att EU är en stark internationell aktör och väldigt få tror att EU kommer att bli det i framtiden, detta är oroande för EU:s externa trovärdighet. En stark majoritet i båda länderna tycker dock att relationen mellan EU och deras länder bör stärkasvilket tyder på att det finns en tro på att detta skulle gynna länderna på något vis. Den politiska elitenGenerellt erkänner den politiska eliten i båda staterna att EU delar värderingar och intressen med respektive land. Kina. En utbredd uppfattning från Kinas sida är att Kina och EU delar en världsbild som är kompatibel och att detta förstärks tack vare frånvaron av allvarlig risk för säkerhets- eller geopolitisk konflikt. Det kan dock vara så att vissa delar av den politiska eliten i Kina har en tendens att se EU genom en lins av deras egna politiska preferenser av det internationella systemet. Direkta investeringar och teknologiskt samarbete betyder mest för Kinas ekonomiska utveckling. Kinas positiva bild av EU handlar om långsiktiga/strukturella frågor och de negativa om skillnader/problem mellan aktörerna. Till exempel EU:s kritik mot Kina och deras "mänskliga rättigheter". Men relationen mellan EU och Kina är säker, den vilar på en stadig grund och EU är inget hot mot Kina varken politiskt eller ekonomiskt. Ryssland. Delar värderingar och principer med EU och har liknande argument som Kina. Det negativa från Rysslands sida är de strukturella funktionerna av EU:s integrationsprocess och dess internationella ståndpunkt. Vissa av EU:s medlemsstater har en anti-ryssland åsikt. Oroliga för att dessa länder ska ta med dessa åsikter upp på EU-nivå. De underliggande negativa känslorna om EU:s utrikespolitik är på grund av konceptet om statscentrism och känslan av att Ryssland som stormakt alltid blivit orättvist behandlat. Ett annat problem är det militära samarbetet mellan EU/USA genom Nato. Ryska politiska ledare varnar EU för att försöka lära Ryssland något om demokrati och mänskliga rättigheter och menar att detta är ett illegitimt intrång i Rysslands interna affärer. Rysslands problem med EU är till skillnad från Kinas långsiktiga, till exempel EU:s gränser, relationen mellan EU och östgrannar kan bli nyckelproblem i framtida relationer. Se sida 41 för tabell över Kinas och Rysslands positiva/negativa aspekter med EU. Media EU nämns ungefär lika ofta i de båda ländernas största tidningar men i Kina handlar det mer om EU:s interaktion med tredje parter/länder och i Ryssland handlar det mer om vad som händer internt i EU. TV visar att EU är en mer direkt relevant aktör för Ryssland än Kina. Inget negativt om EU hittas i Kinas media. Rysk media är inte lika neutral och mer bipolär positiv/negativ bild, ungefär lika mycket. Det positiva fokuserar på EU:s värde-basering om till exempel mänskliga rättigheter och demokrati. Det negativa är hög grad av byråkrati och ineffektivitet i beslutsfattning och inblandning i medlemsstaternas inrikespolitik. Verkar finnas konsensus om att EU är en inflytelserik makt i världspolitiken. Sammanfattning Båda ländernas public opinion är positiva, EU är ingen stor spelare på den internationella arenan men värd att ha närmare relation med då detta kan vara fördelaktigt. Kinas friktioner och spänningar med EU ses inte som ett allvarligt hinder och varken säkerhets eller ekonomiska problem står högt på agendan. Det strukturella ramverket inom EU/Ryssland-relationerna är mer problematisk. Närmare geografiskt och Ryssland har en vilja att få tillbaka sin status som en stormakt. Nato och anti-Rysslandländer ett problem. EU ses som mer samarbetsvillig än USA men har ingen makt förutom den ekonomiska.

11. Förenta Nationerna EU har en delad personlighet i FN, dels som en egen aktör och dels en plattform för medlemsstaterna att uttrycka sina intressen.EU har ingen officiell status eftersom det inte är en juridisk person/aktör (legal personality). I frågor så som fiske representerar EU medlemsstaternas intressen men i alla andra frågor där EU har full kompetens representeras EU:s intressen, som en enhällig aktör. EU:s medlemsstater är tillsammans den största finansiella bidragsgivaren till FN. Vid omröstning i FN röstar EU:s medlemsstater lika i mer än 60 % av omröstningarna, som bäst är det 85 % i en omröstning. Detta borde öka chanserna för EU att bli betraktad som en enad aktör. I FN-dokument ses EU och FN dela samma universella värderingar och principer vilket enar dem, FN står för legitimitet och EU för resurserna. EU ses positivt för sin ledande roll att bekämpa klimatförändringen och sitt arbete för fred men uppmanas att engagera sig mer seriöst i fredsarbetet i Afrika. Inom mänskliga rättigheter finns det de som menar att EU endast uppfattas som en så stark företrädare för att USA är så dåliga inom området. Trots att EU talar med en enad röst på området kritiseras EU för att speciellt Storbritanniens och Frankrikes viljor ändå genomsyrar EU:s intressen. Även vissa av EU:s medlemsstater som historiska kolonialmakter gör det svårt för EU eftersom det finns de som menar att detta fortfarande ligger kvar. (Neo-kolonialism) Alla icke-västliga intervjuade anklagade EU för dubbelstandard, EU fördömer endast de länder där priset för "attack" inte är för högt jämfört med de potentiella vinsterna. EU:s försök ill att agera "brobyggare" erkänns men ses som omöjligt på grund av EU:s uppfattade närhet till USA och USA:s avvisande av en sådan roll. EU:s utmaningar är avsaknaden av enighet mellan medlemsstaterna, EU hålls automatiskt ansvarig för vad länderna gör individuellt, även om EU inte har möjlighet att påverka detta. När man väl kommer överens mellan medlemsstaterna tenderar det att vara den lägsta formen av överenskommelse (så att så många som möjligt är på) vilket blir för milt och ineffektivt på den internationella arenan. Norden vill ha multilaterism och internationell solidaritet medan de gamla kolonialmakterna vill ha kvar sitt inflytande, EU reflekterar de sistnämndas intressen medan de förstnämnda är de som gör att EU ses som en bättre variant än USA.

12. Afrikanska Unionen Förändring i handel loch utrikespolitik gentemot Afrika har bidragit till intensifierade relationer mellan EU och Afrikanska länder. EU har även verkat som en referenspunkt och modell för AU. Kolonialtiden har lämnat spår och påverkar fortfarande synen som AU-ledare har på EU. AU tycker att EU inte prioriterar eller bryr sig om den Afrikanska utvecklingen tillräckligt mycket och att EU även begränsar tillgången till marknaden för Afrikanska produkter vilket håller Afrikanska ekonomier i en underlägsen position. AU är positiva till EU:s försök till att främja regional integration men tycker att försöken är för inkonsistenta och ineffektiva. De afrikanska ledarna verkar mest vara missnöjda med EU som blir kritiserad för diverse saker, förmodligen med rätta. AU positiva till EU:s fredsinsatser i Afrika. Det bidrar till fred och stabilitet men är oroliga för att EU ska gå för långt i att implementera sina egna normer på de afrikanska länderna. AU mer positiva till fred och demokrati än handelspolitiken.

15. Sammanfattning EU:s politiska och sociala bild är fortfarande fragmenterad och "det europeiska projektet" är mycket okänt för befolkningen i icke-europeiska länder. I Indien och Brasilien vet de flesta inte om EU:s existens eller syfte medan den i Sydafrika ser den som en ineffektiv aktör. Kunskap om EU hänger ihop med utbildning, de som har en högre utbildning känner bättre till EU och är mer positivt inställda till Unionen. Hos den politiska eliten i världen finns det dock tvivel på att EU är en ny typ av global aktör. Detta beror mycket på att medlemsstaterna inom EU är för fragmenterade och att det uppfattas som att EU är en plattform för de ledande staternas intressen (Frankrike och Storbritannien). Dessutom är EU:s lägsta nivå av överenskommelse för svag för den internationella arenan och EU:s beslut uppfattas också som opålitliga och ineffektiva. De flesta medborgare och opinionsbildare världen över tror inte att EU kommer att spela en ledande politisk roll i framtida årtionden. Trots den begränsade politiska bilden har EU lyckats bli en betydlig ekonomisk aktör i den globala ekonomin. Beskrivs ofta som den största marknaden i världen och ett exempel på ekonomisk utveckling och stabilitet. EU:s bild som en handelspartner och ekonomisk aktör har dock blivit kritiserad, främst av mindre utvecklade länder (IBSA och AU) som menar att det finns spår av neokolonialism och begränsningar för deras egna varor på den Europeiska marknaden. EU ses också som en lyckad modell för regional integration och främjare för demokrati. Kritiseras dock för att bestraffa vissa länder hårdare än andra beroende på vilka intressen EU har och att trovärdigheten som en exportör av mänskliga rättigheter och demokrati fallerar när det finns problem med detta inom Unionen. EU beskylls för att skydda sina egna för samma sak som de bestraffar andra för. Det finns en ganska stor skillnad i hur EU ser sig själv och hur utomstående aktörer ser på EU. Att EU är en ny/annorlunda (bättre) aktör på grund av främjandet av fred genom integration, mänskliga rättigheter och demokrati speglas inte av externa uppfattningar. Ej samstämmigt vad EU säger och vad EU gör.